Ernest Hemingway

 I våra mörkaste stunder, behöver vi inte råd eller lösningar. Vad vi önskar är mänsklig kontakt, en tyst närvaro, en ömsint beröring. Så försök inte fixa mig. Ta inte på dig min smärta, jaga inte bort mina demoner. Sitt bara bredvid mig när jag går igenom mitt inre oväder. Var den stadiga handen som jag kan sträcka mig efter när jag hittat min väg ut.

Min smärta är min att bära, mina kamper är mina att möta. Men din närvaro påminner mig om att jag inte är ensam i denna vidsträckta, ibland skrämmande, värld. Din närvaro är en påminnelse om att jag är värd kärlek, även när jag är trasig.

Så i mina mörka stunder när jag tappar bort mig, kommer du att finnas där? Inte som en räddare, utan som en följeslagare. Håll min hand tills solen stiger igen. Det hjälper mig att minnas min styrka. Ditt tysta stöd, är den mäktigaste gåvan du kan ge mig. Din kärlek hjälper mig att minnas vem jag är, även när jag glömt det.

Ernest Hemingway, fritt översatt till svenska